Ett förvärrat morgon humör.
Jaa, vad kan man säga om min tur idag? Inte mycket med tanke på att min morgon började så här:
Vaknade strax efter sju. Drog på mig mina kläder och borstade håret och mina tänder. Allt gick som smort, (trodde jag.) Hoppade in i skorna och så öppnade jag dörren med skräck för hur vädret skulle vara. Till min stora förvåning var det väldigt milt ute och jag små sprang mot bilen för att glatt köra mot stan och hämta upp min vän för att åka till APU:n tillsammans. Började gräva efter nycklarna och satte mig tillrätta, för att sedan försöka få igång bilen. Men nej, det ville den inte. Rusade upp för trappan för att tvinga min sambo att hjälpa mig starta bilen men nej det ville inte han heller. Där stod jag nu ute på gården med mitt vanliga morgon humör och blängde på den jäkla bilen som hade förstört min morgon.
Vad skulle jag göra nu?
Jag ringde till "svärfar" som gärna kom och hjälpte min när sonen hans inte ville det. Kollade på den dumma klockan som gjorde mig stressad och tyckte inte om vad den visade mig. Min vän fick gå och jag fick fara och tanka innan jag kom fram till min praktikplats.
Efter ett tag började jag att släppa morgonens problem och jag fick tillbaka mitt glada humör, tills man stöter på några riktigt idiotiska kunder som tror att alla kan finska, nå det var inte farligt men när dem sen pratar på en massa om vad jag ska och inte ska göra som om de skulle vara bättre på mitt "jobb" än vad jag (och alla andra som jobbar och praktiserar där) är. Då började jag känna att det inte riktigt var min dag. Nåväl, nu ska jag sluta klaga om min dag och tänka på att den fortsatte bra efter det. Tiden flög iväg och jag slutade redan klockan tre, så det gjorde allt mycket lättare.
Men fast än det kan vara lite små jobbigt där ibland så måste jag då säga att jag kommer att sakna IKEA om ca två veckor när APU:n har kommit till sitt slut och vi måste återvända till skolan igen. Att sitta i ett klassrum och vandra runt på skolan, när man väntar på att gå in i ett annat klassrum låter inte så lockande för mig. Men jag ska försöka att hålla ut nu när det inte är så mycket kvar och efter skolans slut kommer man väl inte göra annat än önska att man gick kvar i HP3.
Nu ska jag springa ut till pojkarna som håller på att fixa med något i garaget. Sedan ska jag ta mig ork att komma ikapp med städandet som har hamnat på efterkälken.
Vaknade strax efter sju. Drog på mig mina kläder och borstade håret och mina tänder. Allt gick som smort, (trodde jag.) Hoppade in i skorna och så öppnade jag dörren med skräck för hur vädret skulle vara. Till min stora förvåning var det väldigt milt ute och jag små sprang mot bilen för att glatt köra mot stan och hämta upp min vän för att åka till APU:n tillsammans. Började gräva efter nycklarna och satte mig tillrätta, för att sedan försöka få igång bilen. Men nej, det ville den inte. Rusade upp för trappan för att tvinga min sambo att hjälpa mig starta bilen men nej det ville inte han heller. Där stod jag nu ute på gården med mitt vanliga morgon humör och blängde på den jäkla bilen som hade förstört min morgon.
Vad skulle jag göra nu?
Jag ringde till "svärfar" som gärna kom och hjälpte min när sonen hans inte ville det. Kollade på den dumma klockan som gjorde mig stressad och tyckte inte om vad den visade mig. Min vän fick gå och jag fick fara och tanka innan jag kom fram till min praktikplats.
Efter ett tag började jag att släppa morgonens problem och jag fick tillbaka mitt glada humör, tills man stöter på några riktigt idiotiska kunder som tror att alla kan finska, nå det var inte farligt men när dem sen pratar på en massa om vad jag ska och inte ska göra som om de skulle vara bättre på mitt "jobb" än vad jag (och alla andra som jobbar och praktiserar där) är. Då började jag känna att det inte riktigt var min dag. Nåväl, nu ska jag sluta klaga om min dag och tänka på att den fortsatte bra efter det. Tiden flög iväg och jag slutade redan klockan tre, så det gjorde allt mycket lättare.
Men fast än det kan vara lite små jobbigt där ibland så måste jag då säga att jag kommer att sakna IKEA om ca två veckor när APU:n har kommit till sitt slut och vi måste återvända till skolan igen. Att sitta i ett klassrum och vandra runt på skolan, när man väntar på att gå in i ett annat klassrum låter inte så lockande för mig. Men jag ska försöka att hålla ut nu när det inte är så mycket kvar och efter skolans slut kommer man väl inte göra annat än önska att man gick kvar i HP3.
Nu ska jag springa ut till pojkarna som håller på att fixa med något i garaget. Sedan ska jag ta mig ork att komma ikapp med städandet som har hamnat på efterkälken.
Kommentarer
Trackback
